Hoppa till sidans innehåll

DYKNING FÖRR - OCH I PITEÅ


 

DYKNING FÖRR - OCH I PITEÅ - inför PSDK:s 25-årsjubileum 1992 av Bo Lundmark

Dykning förr var inte var man förunnat - även om man som ung försökte sig på fridykning med öppna ögon - för såväl cyklop som snorkel är sentida uppfinningar - åtminstone på affärsdiskarna.

Vem minns inte "dykglasögonen", som man kunde köpa i varuhuset och som var en revolution för oss pojkar, men som måhända gjorde att man såg ut som en upphämtad djuphavsfisk i ögonen efter ett dyk på någon enstaka meters djup. Och vem minns inte ping-pong-snorkeln och vem har inte huvudlöst tävlat i att hålla sig längst under ytan efter en serie hyperventilationer, som gav yrsel redan innan man hoppat i.

För att inte nämna de uppfinnartips man överöstes med ur tidningar som LEVANDE LIVET, REKORDMAGASINET och LEKTYR när det gällde tillverkning av egen dykutrustning, en låda man spände fast på axlarna, kopplad till en trädgårdsslang och en fotpump och en kompis i andra ändan. Många prövade dessa tips - lyckligtvis inte alla.

Men de verkliga pojkarna var tungdykarna, som lockade många åskådare, kanske i hamnen för att inspektera något grundstött fartyg eller för att reparera någon avloppstub eller telekabel i Strömsundskanalen - ibland kunde det vara mer dramatiskt, t.ex. att söka efter en drunknad person.

Under andra världskriget började man höra talas om konstiga "grodmän" med andningsapparater, som bl.a. knäckte TIRPITZ. Dessa händelser satte många pojkhjärnor i febrilt arbete med nya fantastiska uppfinningar och fantasifyllda dykupplevelser runt badstränderna.

Nu var hjulet i rullning och uppfinningar som våtdräkten utvecklades med de nya material som kom med plasten och därmed öppnades fältet även för amatörerna.

Vattenhjulet rullade allt snabbare och dykapparaterna och säkerhetsutrustningen utvecklades snabbt under de följande decennierna och våtdräkterna har ersatts av torrdräkter, åtminstone på våra breddgrader - det är bara några gamla vikingar som fortfarande kan ses dyka i våtdräkt. Torrdräktsepoken har nu övergått i något som närmast påminner om en modeshow.

Men den främsta orsaken till dyksportens utbredning är utan tvekan de klubbar som bildades av dykintresserade runt om i landet. Dessa klubbar lade dykutbildning, träning och säkerhetsfrågor till grund för verksamheten.

Från början var det väl mest vuxna, som hade råd att ägna sig åt verksamheten. För ungdomarna var det i regel en alltför kostsam verksamhet - och säkert såg man även från föräldrahåll med misstänksamhet på dykningen - en alltför farlig verksamhet för mina barn!

Nu är det andra tongångar. En ny simkunnig generation har vuxit fram, en generation som ser dykverksamheten som en naturlig och ofarlig verksamhet. Klubbarnas arbete med träning, utbildning, säkerhetsfrågor, information och hjälp med kollektiv utrustning, gör att dyksporten når allt längre ned i åldrarna. De som inte har åldern inne för sportdykarcertikat, kan med stort utbyte ägna sig åt fridykning, en god utbildning inför fortsättningen. Ett annat positivt inslag är att dyksporten numera omfattar båda könen. Dykning är inte enbart ett mansgöra!

Inom dyksporten ryms flickor och pojkar i alla åldrar - från telningarna som följer med föräldrarna till badhuset för att få vattenvana och lära sig simma, till "pensionärerna" som deltar i KANALSIMMET och oftast utgör ett dominerande inslag i RENÖRA RUNT!

Med den breddning av dyksporten som PITEÅ SPORTDYKARKLUBB åstadkommit i pitebygden, dels genom utbildning av nya dykare, dels genom ökning av antalet klubbmedlemmar, som under 1992 kommer att passera 200-strecket, har även många, som inte dyker själva, sökt sig in i klubbgemenskapen, som förutom dykning har mycket annat som lockar, bl.a. vid klubbanläggningen på RENÖRA.


ÅRSRESUME 1967-1991 - skrivet inför PSDK:s 25-årsjubileum 1992 av Bo Lundmark

1967

PITEÅ SPORTDYKARKLUBB bildades torsdag den 16 mars 1967.

PROTOKOLLET förtäljer:

  1. Medlemmarna samlades och beslöt att bilda klubb.
  2. Klubbens namn blev PITEÅ SPORTDYKARKLUBB.
  3. Medlemmarna valde enhälligt Dan Malm som ordförande för en tid av 2 år.
  4. Till kassör utsågs Hilding Edeblom, till sekreterare Yngve Andersson. Suppleanter Håkan Öberg och Alf Eliasson.
  5. Håkan Öberg utsågs även till materialförvaltare.
  6. På förslag av ordföranden beslöts att omgående söka medlemskap i Svenska Sportdykarförbundet. Medlemmarna beslöt att skaffa medlemskort med tryckt symbol av en sportdykare.
  7. Tillfällig lokal var Håkan Öbergs vardagsrum där medlemmarna blev trakterade med kaffe, varefter mötet avslutades.

Från PROTOKOLL den 19 maj noteras bl.a.

  • att medlemmarna enades om att en intresseavgift om 10 kr per medlem, som vid behov av diverse material, omgående inbetalas av varje medlem till klubbkassan.
  • att ordförande och idrottskonsulenten skall undersöka vad en dykutbildare kommer att kosta att anställa. Varefter bidrag kommer att utgå från fullmäktige, vilket kommer att sökas av Park- och Fritidsnämnden för klubbens räkning. Brandchefen har lovat att bistå med luftfyllning efter deras anskaffande av kompressor.
  • att lejd dykning i klubbens namn eller favör absolut ej får förekomma. Skulle så ske blir klubben utesluten ur SSDF.
  • att alla skall medverka vid eventuell upprensning av badstränder vid eventuella anslag från Park- och Fritidsnämnden.
  • att anordna ett lotteri för finansiering av båtköp.
  • att samtliga medlemmar förbinder sig att bidra med sitt personliga bidrag, som fördelas lika, till att sköta amorteringen på båten i den mån att klubbens kassa ej räcker till.

Klubben tog också ett lån i Piteå Sparbank på 7 000 kr för vilket Håkan Öberg, Hilding Edeblom, Dan Malm och Alf Eliasson borgade.

För att förbättra klubbens ekonomi startade man ett skinklotteri. Att ekonomin kanske inte var den bästa, framgår av ett inkassoärende den 2 nov. från HANDELSINKASSO AB, i vilket man för PITEÅ-TIDNINGEN:s räkning kräver klubben på obetalda 66:65.


1968 

Ordförande Dan Malm utsågs till SSDF:s distriktsombud och ersattes därför som ordförande av Alf Hansson.

Medlemsavgiften fastställdes till 50 kr för medlemmar över 18 år och till 35 kr för medlemmar under 18 år och man hade skaffat en klubbåt, vilken upprustades under året.


1969

Man konstaterade att klubbåten var i bedrövligt skick och borde säljas för 1500 kr.

Haikko Becker utsågs att designa ett nytt klubbemblem och man beslöt att anlita Lennart Hällström, som startat en dykskola i Luleå, för en veckoslutskurs i Öjeby Simhall under våren för utbildning av sportdykare. Kursavgiften var hela 400 kr. Kursen följdes sedan upp med provtagningar i Luleå.

De som genomgick första kursen var Hilding Edeblom, Stefan Höglund, Egon Andersson, Anders Ahlström, Lars-Erik Åström, Bo Nilsson, Håkan Dunger, Christer Leinehed, Per Åkerlund, Alf Hansson, Åke Gustavsson, Enor Danielsson, Ernst Eriksson och Anders Öberg. Av dessa är Anders Ahlström fortfarande (1992) medlem i klubben.


1970

Från protokoll från 3 juni 1970 noteras att Alf Hansson redogjorde för de kommande provtagningarna vid Rödkallen den 13-14 juni. Start från Luleå kl. 0800 och övernattning i AMS-barack. Proven omfattar djupdykning 18-20 m, hemsimning med full utrustning 200 m, enkla haveriövningar och skriftligt prov.?

Man beslöt att rensa Norrstrandsbadet från bråte i vattnet mot att klubben fritt får disponera Björklunda Simhall. Dessutom påtog man sig även att rensa Strömsundskanalen. Man beslöt även att genom kontakter med tidningar och affischering göra en PR-kampanj för sportdykningen.

Haikko Becker informerade om tänkbara dykobjekt för sommaren. En färja som följt med strömmen från Sikfors färjeläge hade sjunkit "någonstans". Förra sommarens sökningar hade varit resultatlösa, men gör att man i sommar kan stryka vissa redan genomsökta områden.


1971

Klubben tävlade mot Luleås lag vid DM i vattenpolo, som hålls i Kalix den 28 mars.

Klubbens egendom består av: 3 bojar, livlinor, torrdräkt, flytväst och gummibåt inkl. tillbehör.

Man beslöt att anskaffa en UV-poloboll och att badbyxor skall beställas till A-laget(!) från Svenska Simförbundet. Man beslöt även att anskaffa ett lotteri om 5000 lotter a 1 kr, men vid årsslutet fick man dock begära utökat tillstånd, då 1500 lotter fortfarande var osålda. Dessutom spelade man bingo tillsammans med MSSK i Pitholms Sporthall.

Ernst Eriksson informerade om att den sista amorteringen på den för två år sedan försålda klubbåten betalats och en livlig diskussion följde om de som inköpt denna hade klubbens förtroende att göra detta. Eftersom inga mötesbeslut på detta köp finnes, beslöt mötet att styrelsen skulle göra en efterforskning angående detta köp.

Ett förslag om en tävling i fensimning i Strömsundskanalen eller i Hamnviken hänvisades till styrelsen.


1972

Året var nog en vågdal i verksamheten. Från detta år finns inget annat protokoll än årsmötesprotokollet från den 16 december. Klubben var bl.a. på dykningar i Jäkkvik.

Under året inträffade en dykolycka vid dykningar i Norge, varvid klubbmedlemmen Bo Larsson omkom genom lungsprängning. Detta är den enda allvarliga olycka som inträffat i klubben och orsaken får nog i första hand skyllas på bristande utbildning. Naturligtvis måste olyckan ha haft stor negativ inverkan på dykintresset och den nystartade klubbens verksamhet.


1973 Klubbens ekonomiska ställning var svag och man beslöt att ta ut en avgift av 1 kr av de badande på lördagarna och att starta ett 21-lotteri.

Man fick en inbjudan från Örnsköldsviks SDK att delta vid dykningar i Holmögadd och ett ankare vid Pitholm var också föremål för eventuella dykningar. Ett återvändande för dykningar vid Silbojokk diskuterade och även så ett förslag om att varje medlem skall genomgå läkarundersökning med lungröntgen vartannat år enligt SSDF:s normer.

Man beslöt att sätta in en annons i Piteå-Tidningen för att värva nya medlemmar, att arrangera en snorkeldykarkurs och att anskaffa klubbtröjor i svart med rött tryck.

Man planerade för dykning på ett vrak vid Mannön-Kunoön, en 25-metersskuta byggd i ek. Det finns också en hel sälfångstflotta som gått under med man och allt, vapen och dylikt vid Stor-Rebben.

Man köpte in en fenzy-väst, två walkie-talkies, en oxyvac-utrustning och det meddelades att Staffan Söderbergs kompressor kommer att finnas tillgänglig för fyllning hos Watskibutiken och man ansåg det nödvändigt att skärpa säkerhetsbestämmelserna vid dykning. Av 1973 års medlemsförteckning framgår att 6 av medlemmarna i år (1992) fortfarande är kvar i klubben.


1974 Man köpte in 2 UV-polokorgar för verksamheten i Björklunda Simhall och man rensade kanalen och deltog i Luciaspexet i simhallen. Under säsongen rensade man kanalen och badstränderna samt undersökte fiskförekomsten i Vitsjön.
1975 Klubben deltog i en fensimningstävling i Haparanda, man rensade badstränder, men i övrigt var det liten verksamhet i klubben.
1976 Från detta år finns det nästan ingenting dokumenterat och verksamheten i klubben tycks ha varit av liten omfattning.
1977 Klubben firade den 22 april sitt 10-årsjubileum på Gläntan.

En stor händelse och ett ordentligt uppsving i klubbens verksamhet var anskaffningen av en kompressor för 14900 kr, som fortfarande troget (1992) fyller sin tjänst i klubben.

Materialförvaltarna Lars Lundmark och Bernt Edlund ordnade med dykdepå på Furunäset för materiel och luftfyllning.


1978 Klubben genomförde en fridykarkurs för dykintresserade som sedan skulle genomgå sportdykarkurs.

Luftfyllningspriserna var 15 kr för kontofyllare och 20 kr för kontantfyllning.

Årets dykmål var Valsaren, Norden, Bergsviksbron och Långviken med i snitt 7-8 deltagande dykare.

Två fridykarkurser anordnades med 20 resp. 30 deltagare(!).

Klubben inköpte 2 säkerhetsvästar.


1979 1:a sportdykarkursen i klubbens egen regi leddes av ordförande Stig Helmersson och samlade 18 deltagare. Dessutom en fridykarkurs med 13 deltagare. Sportdykarkursens avslutning hölls med slutdykningar på Jävreholmen.

Årets dykningar gjordes vid Vargön, Jävre och Bergön och en dykresa genomfördes till Bodö med 10 deltagare.

Klubben utökade sin utrustning till 3 kompletta dykapparater med kringutrustning.


1980 Dykresa till Ballangen tillsammans med Kiruna SDK.

Fortsatta kurser för sportdykare med 8 elever och en fridykarkurs med 13 deltagare.

De planerade dyken under sommaren genomfördes med stort deltagarantal, bl.a. slutdyken som var förlagda till Stenskär.


1981 Klubben flyttade sin dykdepå från Öjebyn till Norrmalm.

Inköp av en Barracuda räddningsväst.

Intresse finns för bildande av en TÄVLINGSSEKTION med egen kassa. Intresserade kan vända sig till någon i styrelsen.

Man försöker på olika sätt att stimulera träningsverksamheten och man gör upp en ambitiöst säsongsprogram.


1982 Klubben anskaffar en gummibåt, NORRBÅTEN, för 9700 kr.

Sportdykarkursens avslutning hölls på Svinöra.

Dykläger i Bodö med 34 deltagare.

Anskaffning av 4 AGA dykapparater, en investering på 15000 kr.

Medlemsavgiften detta år var 110 kr för seniorer, 55 kr för juniorer och 25 kr för familjemedlemmar.

Klubben arrangerade första KANAL-SIMMET - Första segrare blev Rickard Johansson.


1983 Dykresa till Narvik med 23 deltagare, med dykningar bl.a. på jagarna i Rombaksbottna.

4 klubbdyk under säsongen med familjeträff på Koskäret.

Sportdykarkursen samlade detta år 12 deltagare.

Dykdepån flyttas från Furunäset till Margretelund i Öjebyn.

Klubben ändrar sitt verksamhetsår från kalenderår till 1 oktober - 30 september.

Inteckningarna i KANAL-SIMMET togs av Nicklas Sandberg, Carina Lundberg och Ingrid Lundmark.


1984 Stora investeringar gjordes genom inköp av ytterligare 2 kompressorer, en begagnad Åsbrinkare som köptes av Skellefteå brandkår för 11000 kr samt en Capitano för 33800 kr och man tog ett lån i Sparbanken på 15000 kr.

Luftfyllningspriset fastställdes till 25 kr för kortfyllning och 35 kr för kontantfyllning.

Dykresan detta år gick till Bodö och lockade 29 deltagare. Priset var 300 kr/deltagare.

Ett dykläger anordnades för 1 :a gången på Bjuröklubb och klubbens dykare deltog även vid dykningar vid Seskarö.

4 av klubbens dykare avlade 1 :a-klassbevis: Krister Öhman, Kjell Andersson, Rickard Johansson och Jan Johansson. Dessutom genomgick Krister Öhman kontrollantkursen.

En stor händelse detta år var att klubben fick ett avtal med kommunen att få disponera en stuga på Renöra för sin verksamhet trots stort motstånd från Högsböle samfällighets-förening. En båt anskaffas till Renöra för 1300 kr.

Inteckningarna i KANAL-SIMMET togs av Owe Lundmark, Åsa Wikstén och Mats Öhman.


1985 Klubben fortsatte med sina investeringar, detta år genom inköp av ett släpvagn med plastkåpa för 14650 kr.

Sportdykarkursen hade 11 deltagare och fridykarkursen 14.

Årets dykresa gick till Narvik med 32 deltagare.

Upprustningen av klubbstugan på Renöra påbörjades och anläggningen blev ett stort uppsving för klubbverksamheten.

En klubbtävling RENÖRA RUNT instiftades av Stig Helmersson, Roland Lindqvist och Bo Lundmark. Vandringspriset utgörs av ett propellerblad upphittat av Roland Lindqvist i Strömsundskanalen, monterat på en ekplatta. Årets segrare blev Roland Lindqvist.

Inteckningarna i KANAL-SIMMET, som p.g.a. mycket ovanliga isförhållanden, blev rena hindersimningen, togs av Mats Öberg, Carina Lundberg och Lars Lundmark.


1986 Klubben antog nya stadgar.

En omfattande upprensning av Strömsundskanalen gjordes, bl.a. tog man upp en del stora stenar, som vållat skador på passerande båtar.

Årets dykresa var den första till Svolvear i Lofoten.

Sportdykarkursen hade 13 deltagare och fridykarkursen 22.

Årsinteckningen i RENÖRA RUNT togs av Bo Lundmark.

Inteckningarna i KANAL-SIMMET togs av Carina Lundberg (både elit- och dam) och Ola Bergqvist.


1987 Ytterligare investeringar genom anskaffning av en ny dykbåt med en 55 hkr , utombordsmotor och dessutom en båttrailer, en investering på totalt 70000 kr.

Sportdykarkursen samlade 9 deltagare och fridykarkurserna 21.

Årets dykresa gick till Tysfjord med 25 deltagare.

Ett ankare hittades av Sture Pettersson vid Nörd-Mörön och det sattes sedan upp på Renöra.

l:a juniorlägret för fridykare hölls på Renöra.

Dykdepån flyttas från Norrmalm till Munkebergsvägen 1 i Munksund.

Medlemsavgiften höjdes till 120 kr för seniorer och 60 kr för övriga.

En årsfest hölls på Strömlida.

Inteckningen i RENÖRA RUNT togs av Håkan Lindberg.

Inteckningarna i KANALSIMMET togs av Göran Sundqvist, Carina Lundberg och Jan Isakssn d.ä.


1988 Fortsatt upprustning av Renöra-anläggningen och man kan konstatera att Renöra-anläggningen nu utgör hjärtat i klubbverksamheten.

En ny motor köps till en av Capitano-kompressorerna.

Utbildning av 9 sportdykare och 21 fridykare.

Dykläger på Mörögrund, Bjuröklubb och Bergön och fridykarläger med 10 deltagare.

Dykresan gick till Harstad med 28 deltagare.

Klubbens årsfest hölls på Strömlida.

Avgående ordförande Stig Helmersson, som flyttar till Halmstad, utsågs till hedersmedlem och tilldelades SSDF:s förtjänstmärke i brons.

Inteckningen i RENÖRA RUNT togs av Krister Öhman.

Inteckningarna i KANAL-SIMMET togs av Gunnar och Magnus Pettersson, Carina Lundberg, Ulf Isaksson och Piteå SDK.


1989 Elektricitet drogs ut till Renöra och upprustningen fortsatte.

En ny motor anskaffas till den andra Capitano-kompressorn, denna gång en Honda.

Dykresan till Norge gick detta år till Svolvear med 22 deltagare.

Fridykarkurs med 9 deltagare och fridykarläger på Renöra med 12 deltagare.

Årsfesten hölls i Mercurgården.

Inteckningen i RENÖRA RUNT togs av Roland Lindqvist.

Inteckningarna i KANAL-SIMMET togs av Gunnar Pettersson, Magdalena Åström, Leif Elf och DK Simpan.


 1990 Klubben gör en storaffär genom att sälja ut alla sina gamla dykapparater och istället köpa in 7 st. nya Poseidon-apparater, en investering på 43700 kr.

Dessutom byte av motor på räddningsbåten till en Suzuki 65 hkr för 37400 kr.

Klubben får tillgång till klubblokal i Öjebyn genom samarbete med Piteå Båtklubb.

Sportdykarkursen samlade detta år 10 elever.

Årets dykläger var förlagt till Harstad med 10 deltagare.

Fridykarläger på Renöra med 10 deltagare.

Inteckningen i RENÖRA RUNT togs av Sture Pettersson.

Inteckningarna i KANAL-SIMMET togs av Gunnar Pettersson, som hemförde 1:a elitpriset för gott, Maria Öhman, Benny Öhman, Johan Grönlund och Piteå SDK.

Nytt elitpris uppsatt av Fritidsnämnden.


1991 Årets norgeresa gick ånyo till Harstad med 20 deltagare.

Årets investering är bl.a. inköp av en mobiltelefon för 10000 kr.

Restaureringen av klubbstugan på Renöra, som pågått under några år kan nu betraktas som klar tack vare många goda ideella arbetsinsatser och fina bidrag i form av materiel och inventarier. men motståndet från Högsböleskiftets samfällighetsförening kvarstår.

En ny tävling introducerades, ÄRTSKIDAN, och l:a-årssegrare blev Hans Burman.

Inteckningen i RENÖRA RUNT togs av Håkan Lindberg.

Inteckningarna i KANAL-SIMMET togs av Magnus Pettersson, Carina Lundberg, Niklas Holmgren, Håkan Alm och Piteå SDK.

10-årsplaketter erövrades av Roland Lindqvist, Sture Pettersson och Kjell Andersson.


Medlemsantal 1967-1991

Medlemsförteckningar från de första åren saknas, men av vad som framgår ur protokoll från de första åren kan några namn spåras, som fortfarande (1992) finns kvar i klubbens medlemsförteckning.

Dessa är:
Haikko Becker-Sassenhof, Anders Ahlström, och Kjell Sjöström.
Tord Lundmark, Torbjörn Eriksson och Ola Bergqvist kan spåras tillbaks till 1973.

 Medlemsantal över åren 1967-1991


Uppdaterad: 10 APR 2015 19:00 Skribent: Bo Lundmark

Postadress:
Piteå SDK - Sportdykning
Solandergatan 11
94134 Piteå

Kontakt:
Tel: 0703113991
E-post: This is a mailto link

Se all info